Uppdelningar
På svenskan ska vi börja läsa "Tusen gånger starkare". Jag hann bara läsa några sidor i boken på lektionen men tyckte den verkade rätt bra så jag tog hem den så nu har jag kommit en liten bit in i den iallafall.
Den är faktiskt jätte bra, fick mig att tänka på hur det faktiskt var att gå i 6:an, 7:an och 8:an... Iallafall enligt mig. Okej jag kände mig inte som hon som berättar i boken, men den beskriver verkligen uppdelningarna som blir, grupperna, att man hör hemma på vissa ställen men inte på andra och hur mycket vissa bryr sig medans andra struntar fullständigt i åsikter och nästan blir utstötta tack vare det... Tack vare vadå egentligen, att dom faktiskt var självsäkra på riktigt och inte fejkade de som andra, att dom var ganska nöjda med sitt liv och sina vänner och inte sökte efter att bli någon annan än dom själva. Varför var det tvunget att finnas några som man brydde sig mer om att se och höra än andra? Ja, den typen av saker fick boken mig att börja tänka på och det är nog meningen också, för det är ju just sånt som boken handlar om, vad händer när någon inte följer efter utan går sin egen väg och ... kanske inte förstår eller bara inte bryr sig om hur det brukar vara.
Jag är verkligen glad över att jag har kommit ifrån allt det där, grundskolan, högstadiet. Jag vet inte varför jag inte trivdes för det var verkligen inte något fel på kompisarna, dom älskar jag fortafarande, även om jag inte träffar dom så ofta som jag borde eller skulle vilja. Nej jag tror det var just det där, uppdelningen, att man vart nästan som plaserad i ett fack och beroende på vilken man hamnade i förventades man uppföras sig efter... eller ja, jag vet inte riktigt men nått sånt tror jag det var.
Skolan jag går på nu älskar jag, nästan som mitt andra hem, kunde inte vara bättre tror jag. Är verkligen tacksam över att jag hamnade så rätt nu!
