Say it with a smile

Så jävla glad över alla jag har, vänner släckt och familj... alla som jag bara tar för givet.
En dag kanske jag inte längre kommer kunna göra det och då vill jag iallafall att ni ska veta att jag alltid kommer minnas er, så jävla många minnen. Snart kommer några av oss som alltid har träffats nästan alla dagar i flera år att gå åt helt olika håll, vi kommer att skaffa nya och andra vänner och förändras. Oavsett vad som händer så kommer vi alltid att minnas allt som hänt genom alla åren, i 12 år har jag träffat vissa nästan dagligen. Det är först nu det börjar sjunka in att vi aldrig kommer skicka "jag är sjuk idag" eller "säg att jag hade ont i huvudet eller nåt" sms till varandra, eller "Var är du Rita?!". Kommer aldrig snurra mobil i väntan på ännu en långtråkig svenska lektion, komma sent pågruund av att man varit på Bennevento eller väcka Rita på SO:n.
Så jäkla mycket som jag har tagit för givet i flera år, visst jag kommer möta nya människor och skaffa andra minnen och vanor med dem men... Fan jag kommer sakna er













Jag har så länge längtat efter det här, förändringen, men nu inser jag att jag
även kommer sakna mycket. Allt har två sidor och jag tror inte att vi kommer tappa
kontakten, om vi gör det så kommer vi ändå alltid att kunna veta att vi har varandra
och det förändrades ganska många saker det sissta året så det här är på tiden men 
galet vad många fina och roliga minnen vi har, och fler ska det bli, ingen lär ju iallafall
inte dö än på ett tag (peppar, peppar, ta i trä) <3