Say it with a smile

Efter en timmes väntan i en ekande sal full med pratande folk och skrikande småbarn så blev vi tvugna att ge oss och åka och hämta Ymer. Det var ju inte de mest lyckade kvällen i mitt liv måste jag säga, speciellt inte för mitt lilla huvud som höll på att sprängas.
Idag ska vi dit igen och den här gången hoppas jag att vi hinner fixa passet, det är ju trotts allt tredje gången gilt nu.